Jag ställde mig vid hennes sida och klappade henne lugnande. Det var hon. Ända sen min förra häst dog hade jag inte velat rida men den här hästen var annorlunda. Det var något i hennes sätt att vara. Jag kände en röst. Rid, rid, rid för livet! Jag gjorde som rösren sa och satt upp. Hon ville galoppera och det lät jag henne göra.